När det förflutna hinner ifatt.

Josef såg sig omkring i den lilla spelbutiken som näst intill varit hans hem de senaste tio åren. Det var stängningsdags. Den sista kunden hade just lämnat butiken. Josef låste dörren efter hen. Tillbaka bakom disken så började han räkna dagskassan. Den var inte så stor nu förtiden när alla använde kort för att betala med. Men fortfarande fanns det en del stamkunder som envisades med att betala med reda pengar. Kontrollkvitton togs ur de olika kassorna. Allt la han i väskan som skulle till banken. Gick en sista runda i butiken som om han ville förvisa sig om att ingen dröjde sig kvar. Kontrollerade att entrédörren var ordenligt låst med alla sina lås och reglar. Släckte ljuset i butiken. Lät som vanligt fönsterbelysningen stå på. Gick genom det bakre rummet, som både var kontor och lager. Tog ned jackan från kroken och drog den på sig. Mössan satt sedan på hans huvud. Väskan som han bar lunchmaten innehöll nu dagskassan i sitt bankfodral. Öppnade ytterdörren ut mot servicegången i den lilla gallerian. Utanför väntade mannen från vaktbolaget som skulle eskortera honom till banken. De växlade några ord. Så vände sig Josef om och låste även denna dörr. Med inte mindre än tre olika lås. Kompletterat med en bom som täckte låsen och låstes med ett stort hänglås. Vakten kontrollerade att låsningen var korrekt utförd. Nöjd med resultatet så gick de ut genom gången till det lilla torget. Efter honom följde vakten i spåren. Väl ute ryste han till. Höstkvällarna tenderade till att vara fuktiga och kalla. Snålvinden som for runt på torget gjorde inte saken bättre. Han kände kylan krypa in under jackan. Dags att byta till vinterjacka resonerade han med sig själv. På väg till banken gick de förbi pizzerian som fortfarande var öppen. Det sedvanliga busgänget var samlat utanför. För några år sedan var det två stycken som kommit in i butiken och avkrävt honom på beskyddarpengar. Vilket han naturligvis avisade med sådan kraft att de aldrig mer kom tillbaka. Denna händelse gav dock upphov till att han som nu alltid åtföljdes av en vakt när han gick till banken. Inne i pizzerian var det inte många gäster ännu. Brukade bli fler lite längre fram på kvällen. Men som sagt det visste Josef inget om för då satt han hemma framför Tv. Tillsammans med sin hustru och sina två hemmavarande döttrar som ännu inte hitta sina roller i det svenska samhället. Deras äldre bröder hade bildat familj och dragit till storstan för länge sedan. Han vinkade god natt till pizzabagarna. Efter några steg var han framme vid serviceboxen på banken. Han tog upp den lilla väskan med dagskassan. Drog ut lådan ur väggen och placerade väskan däri. Stängde lådan och lyssnade efter ljudet när väskan trillad ned i valvet. Öppnade lådan igen bara för att försäkra sig om att den var tom.. Vakten genomförde samma kontroll varefter de skildes åt. Sedan fortsatte han promenade hemåt

Han tog vägen genom passagen till kommunhuset. Ännu en vindstöt påminde honom om att sommarjackan var ett förlegat kapitel och borde varit undanhängd för flera dagar sedan. Han sneddade över genomfartsleden in i den lilla park som fanns utanför kommunhuset. Tog sedan den kombinerade cykel och gångstigen genom skogsdungen som avgränsade bostadområdet i vilket han bodde. Från övriga delar av den lilla ort han hade bosatt sig i. Han kunde skönja ljusen från fönstren genom det avlövade grenverket. Fuktiga droppar släppte från grenarna och gjorde jackan blöt. Höstlöven prasslade under hans fötter. Han vek av och tog genvägen bort mot huset där han bodde. Han hade inte gått många steg in på stigen när han kände kniven som sjönk in genom Jackan. Armen som lades runt hans hals för att hålla emot så att kniven kunde tränga igenom jackans tunna tyg. För att sedan vrida sig när den träffade revbenen. Han kände en intensiv smärta när kniven trängde sig in mellan två av revbenen. Men inget ljud kom över hans läppar. Kniven hade träffat sitt mål. Hjärtat hade stannat. Armen som kramat hans hals släppte sitt grepp och han föll handlöst framåt. Det sista han lyckades förnimma var doften av tung våt jord. Den försvinnande tanken föll på hustru och barnen. Såg sin hustru i brudskrud i olivlunden i södra Syrien. Sedan lämnade de sista resterna av liv hans kropp.