Ön
Första Veckan.
21 år gammal avslutad militärtjänstgöring inom marinen stod jag inför ett vägval. Vidareutbildning inom marinen eller till universitet med någon oidentifierad utbildning som skulle leda till vad? Men först en sommar med sol och bad. Valet föll på Grekland och Kalamata halvön. Inte för deras oliver, mer deras undanskymda små stränder dit inte de stora turisströmmarna hunnit hitta. Detta trots närheten till Aten. Naturligtvis så skulle jag resa med en säck på ryggen och minimalt med kläder. Viktigast var en bra kamera och mobil med stor kapacitet. Avgångsvederlaget från Marinen var ganska väl tilltaget så pengarna skulle räcka ett tag, om jag hushållade väl med dem. Några veckor för att inte säga någon månad innan påspädning fordrades.
Så bar det iväg med passet i handen och kreditkortet väl förvarat insydd i jeansen. Flygbiljetten var köpt och betald. Från Kastrup till Aten för vidare flyg till Kalamata. Ryggsäcken passerade förbi som handbagage vid incheckningen på Kastrup. Vikten var heller inga problem, men frågorna som surrade i huvudet på incheckningspersonalen var nog många men förblev obesvarade. När ryggsäcken passerade säkerhetskontrollen, var den i det närmaste tom. Nästan allt var uttömt i plastbacken som slukades av röntgenapparaten. Så var det min tur att passera igenom kropps scanning. Inte ett pip vilket inte var så konstigt allt låg ju på bandet. En timme kvar tills planet skulle gå. Tid att ströva runt bland taxfree butikerna.
En öl och några smörrebröd blev det också tid till. B36 kom upp på avgångstavlan klar för Bording med Olympic Air till Aten. Det blev en lång promenad, avbruten av passkontroll och ett toalettbesök. Planet var ganska glest besatt så här i början på maj. Inte mycket turister mest affärsresenärer och några hemvändande greker. Varför valet av sittplats var lätt. Längst in vid fönstret långt bak blev bra. Tre timmar och några minuter skall man väl kunna ta sig igenom. Så lång är flygtiden till Aten. Måltiden ombord var av det skrala laget så här i ekonomiklass. Någon gryta med kyckling, sallad till förrätt. Det vill säga ett salladsblad, tomatskiva några oliver indränkta i olja. Åtföljt av något som skulle likna en efterrätt. Vinet som jag köpte till var hyfsat och hjälpte till att skölja ned anrättningen. Whiskey till kaffet var också helt okey. Eftersom det inte satt någon bredvid mig kunde jag lämpa över disken på nästa bord. Så inträdde lugnet. Tryggt lät jag mitt huvud vila mot fönster med en hoprulla tröja som kudde. Snart sov jag. En vana sedan marinen rast vila så sov man om än bara i 5 minuter. Nu blev det längre. Vaknade med lock för öronen. Nedstigningen hade påbörjats. Planenlighet landade vi på Atens flygplats. Äventyret kunde börja. Dags för nästa etapp. Aegean Air väntade på mig för att ta mig ned till Kalamata. Ett kort hopp på 45 minuter men tillräcklig långt för att slippa gå. Även om det kändes så, den långa transporten genom terminalens alla gångar.
Så stod jag där på Kalmatas flygplats. Värmen som omgav mig var en gåva från de grekiska gudarna. Så väsensskilt från gråvädret jag lämnade för bara ett par timmar sedan. Ingen guide möte upp. Visst jag åkte på egen hand.
En märklig känsla. Nu skulle jag klara mig själv. Utan språkkunskaper i det grekiska språket skulle jag nu ta mig vidare till Kalamata stad. Som tur var kunde personalen som jobbade i informationen engelska. I en något överlastad buss utan air-condition rullade vi ut från flygplatsen. Bussen var en lokal variant som besökte varenda by på vägen mot staden. För att till slut stanna på något som liknade en buss terminal. På flygplatsen hade jag norpat åt mig en karta över staden. På den fanns naturligvis alla tänkbara hotell utmärkta. Och som alltid så lede alla vägar ned mot havet. Nobbade ivriga taxikillars lockrop och tog till apostlahästarna. Ett bra val om man vill känna sig fram bland gränder och prång. Det tog mig en halvtimme. Sedan var jag nere i strand och hamnområdet. Första hotellet hade inga rum lediga eller ville inte hyra ut till en backpacker. Hotell nummer två skulle har allt för mycket betalt. Nummer tre luktade det gott från restaurangen. Såg kanske inte så där tilltalande ut men passade säkert min budget. Efter förhandlingar kom vi överense om pris för en vecka med halvpension. Frukost och middag. Rummet utan balkong men med ett sjyst badrum låg ut mot en bakgård. Vilket skulle visa sig vara en bra väckarklocka. Det tog inte lång tid att packa upp. Ute hade kvällens mörker uppdagat sig. Varför magen började skrika efter ett mål mat. Efter en snabb dusch i kvälls ljummet vatten. Ren tröja på ovankroppen och ett par rejäl kakishorts så var jag beredd att anta den grekiska natten. Gympadojorna var inte riktig passande. Men avsikten var att dessa skulle ersättas med något mer passande och framförallt svalare. Nedkommen i resturangen så visade det sig att jag inte skulle bli ensam till middagen. Ett tiotal gäster satt vid borden. Mest par, men även en enstaka familj. Fick anvisat ett bord. Slog mig ned. Fick menyn i min hand. Beställde vin därefter. Middagen bestod av Dolmas till förrätt. Keftedes till huvudrätt. Måltiden avslutades med lite friterad ost med honung. Och jag hade luktat rätt maten var fantastisk. Vinet likaså. Med detta i magen vandrade jag ut i den Grekiska natten. Första kvällen på ensam hand i Grekland vilken lycka. Morgonen kom så småningom. Missade nästan frukosten. Fick en liten sur min av en av damerna som plockade fram och tog tillbaka servicen. Förstod att det var mamma i huset som bara såg till sina gäster bästa. Vilket vi inte själva kunde ibland? Detta var en sådan morgon. Allt för många öl blandat med paraplydrinkar fick mitt huvud att kännas en aning tungt. En rejäl frukost med mycket kaffe, ägg och bacon lite mystiska korvar för att inte säga den underbara grekiska yoghurt fick mig att kvickna till. En hel dag framför mig. Försåg ryggsäcken med en flaska vatten. Några frukostbullar hos bagaren fick göra den sällskap. Lite ost likaså. Så ut i det våtvarma omslaget. Det hade regnat lite under natten så nu steg fuktigheten upp från marken. Kvällen innan så hade jag spanat in en uthyrningsfirma för diverse fordon. Valet föll på en inte allt för kraftig vespa. Bråttom hade jag ju inte precis. På med hjälmen. Fick några tips av uthyraren så bar det iväg. Dagen till ära så pekade näsan österut. Efter någon timme längs kustvägen så kom jag fram till en liten parkering. Stannade vespan. Lät motorn dö. Steg av fordonet på stela ben. Det märktes att det var länge sedan jag kört motorcykel. Benen och framförallt knäna knarrade betänkligt när jag rättade ut dem. En liten bil svängde in i fickan bakom mig. Ut ramlade ett antal barn med badleksaker i famnen. Efter följde mamman eller kanske var det en Nanny. Följet försvann ned för en stig som ledde ganska brant ned mot havet. Följde efter. Kom efter några besvär ned till vad som såg ut som en liten badvik. Stannade och betraktade omgivningen och stranden. Första delen bestod mest av småsten för att i den bortre delen övergå i grus. Där hade barnen naturligtvis placerat sig. Hittade en något så när jämn plätt av väldigt små sten. Brassestolen som jag köpt på vägen hit kom väl till pass. Likaså badskorna som hjälpte mig över sten hindret. Väl nere i vattnet var det ren sandbotten. På med cyklopen. Passade till snorkeln. Sedan började den svenska ubåten glida omkring i det kristallklara vattnet. Med tanken att det var första dagen i solen så blev det inte så länge. Tog mig upp ur vattnet till stolens sköna sits. Satt där och såg mig omkring. Upptäckte skugga under några pinjeträd. Flyttade mig upp under dessa. Fram med det ljumma vattnet. Bullar och osten likaså. Så var den enkla lunchen framdukad. Barnens stoj och lek hade också avstannat. Dags för lunch där också förmodade jag. Sakta kom stillheten över den lilla viken. Endast vågornas skvalp gentemot stenarna störde. Sedan kom siestans sköna vila. Vaknade av motorbuller och stojande ungdomar. Så var friden slut. De kom i säkert hyrd motorbåt. Kastade ankar en bit ut. Barnen och den förmodade Nanny hade packat ihop och kom åt mitt håll för att vika av uppåt stigen. Bra beslut tänkte jag för mig själv. Packade ihop mina pinaler och följde efter. Stigen var brantare detta hållet och därmed mer ansträngande. Så med en ansträngd andning nåde jag upp till krönet. Mötte Nannys blick som gav mig ett roat utryck. På med hjälmen lastade på mitt lilla bagage. Motorn spann igång, släppte upp kopplingen och lät fordonet i en sakta sväng vända fronten mot Kalamata. Så bedrevs veckans dagar ibland västerut ibland österut. Sällan mer än en dag på varje strand. Vilket gjorde att jag träffade på nya människor varje dag. Dagarna gick och de gick fort. Dags att söka nytt härberge. Hotellet som jag bott på hittills är fullbokat flera veckor framöver och ganska dyrt också. Så jag måste ut och finna något billigare alternativ. Hotell fanns det gott om. Med kartans hjälp letade jag igenom annonserna som stod i kanterna runt densamma. Hittade till slut ett litet lägenhetshotell som låg lite i skymundan. Långt till bad utan pool. Ett sådant som turister i gemene man undvek. Tog vespan och for iväg för att undersöka möjligheterna. Väl framme såg det på håll nästan övergivet ut. Men inte alltför risigt. På dörren hängde ett anslag. Av detta framgick att vid eventuell förfrågan, så skulle man vända sig till Supermarketet som låg i hörnan av byggnaden. Parkerade vespan. Hängde hjälmen på styret. Promenerade bort till affären. Väl inne i den träffade jag på en dam som utgjorde själva sinnebilden av en Grekiska i sina bästa år. Jag framförde mitt ärende, som först inte fann någon respons. Istället iakttog damen mig med misstänksamhet. De mörka ögonen skar genom kropp och själ. Men plötsligt gick det upp för henne, att jag faktiskt frågade henne om möjligheten att hyra något liten rum eller lägenhet. Hennes ansikte lös upp. Ett svagt leende kom över hennes läppar. Frågan kom direkt. Och vem är Ni frågade hon. Jag presenterade mig. Såg på henne att hon förstod min engelska mycket väl. Att jag var svensk mottogs med tillfredställelse. Hon ropade ett namn bakåt i lokalen. Fram kom en något ålderstigen grånad man. De utväxlade några ord. Varefter jag ombads att följa efter den gamle. Tysta vandrade vi tillbaka till hotellets entré. Han öppnade upp dörren till hotellet. En svag doft av instängdhet slog emot oss. Här bor ingen tänkte jag. Han visade mig upp för trappan till andra våningen hotellet hade inte fler än dessa två. Väl uppe valde han två nycklar ur knippan. Låste upp två av lägenheterna. Den ena låg mot gatan den andra mot innergården. Rummet var välstädat. Pentryt i minsta laget men skulle säkert klara av frukostbestyren. Badrummet befanns också vara utrustat enligt mina önskade mål. Valde rummet mot innergården. Varefter vi återvände till madam i affären. Förhandling om priset och längden av min vistelse blev som jag misstänkte hård. Men min vädjan som fattig student fick henne att vekna till slut. Priset blev 50 Euro i veckan inklusive linne. Städning en gång per vecka. Inga måltider. Så kom vi överens. Jag betalde henne för två veckors hyra i förskott. Räknade snabbt ut att mina pengar skulle räcka ytterligare två veckor därefter. Sedan blev det nog dags att ställa kosan hem till gamla Sverige igen. Med nyckel i hand och med avtalad inflyttning nästkommande dag tog jag vespan därifrån.
Återvände till mitt första hotell för sista middagen. När jag kom dit, kallade portieren till sig mig. Han förhörde sig om hur jag tänkte min fortsatta vistelse hos dem. Jag förklare att jag hittat ett annat boende då jag fått veta att hotellet var fullbokat veckorna framöver. Detta till betydligt lägre kostnad. Han kom med ett motbud som lågt långt ifrån vad min ekonomi tillät. Så dagen efter så betalde jag notan tog mitt magra bagage och sa adjö. Tog vägen förbi uthyraren av vespan och förlängde hyra av den med ytterligare två veckor. Fick efter förhandling ned priset avsevärt. For till lägenheten. Packade upp. Såg att det kommit både handukar, linne och filtar till sängen. Ned till affären för inköp av frukosttillbehör som, ost, kaffebönor och vatten. Några vinflaskor fanns med i korgen när jag kom till kassan. Varpå Madam tog dem och gick bort till hyllan för att placera tillbaka dem under mina livliga protester. När hon var på väg tillbaka hade hon tre andra vinflaskor med sig.
– Skall det drickas vin så föreslår jag dessa i stället. Sade hon.
Jag såg på flaskorna och förstod genast hennes budskap. Grekiska viner inte tyska och franska som jag valt.
Madame lyfte huvudet. Blicken jag fick sa mig att det var dumt att fortsätta diskussionen.
Så var den konversationen avslutad trodde jag, Men inte
Jag betalde, packade ned det jag handlat och var på väg ut när madame hejdade mig igen.
Nu hade hon säkert någon bror eller annan släkting som hade en restaurang någonstans. Mycket riktigt. Hon tog fram ett kort. Vände på det och skrev något på backsidan Av kortet framgick restaurangens namn och adress. Vad som stod på baksidan kunde jag inte tyda.
Så var jag etablerad i Kalamata.
Resten kan ni läsa i min biok Ön Finns att beställa på Akademibokhandln och naturligtvis påmitt förlag BoD